Mina vänner vet ungefär hur mina tankar är kring alkohol och rökning. Och som många vet varken röker eller dricker jag. Och såhär har det varit i pincip hela mitt liv. Men det är inte så att jag bryr mig om någon annan gör det för det är deras val. Jag kan bara säga vad jag tycker om det men jag kan ju självklart inte förbjuda någon.

När det gäller alkohol har jag ingen direkt anledning till att jag inte vill. Det är nog en blandning av många. Jag har dålig erfarenhet av det och med det menar jag att de jag sett fulla/onyktra inte varit speciellt roliga att umgås med eller vara i närheten av. Sedan finns det de som blir endast mer utåtriktade och det tycker jag är bra, dock gillar jag inte när personen blir helt förändrad eller såklart gör något dumt. Och jag vet också att jag kan bli "drabbad" av att vara nykter så som att jag får ta hand om andra fulla och sådär. Det vet jag för att jag vet andra som fått göra det. Men jag har sagt det till några och nu säger jag det till alla som läser. Jag festar inte mycket men när jag gör det vill jag ha kul, umgås med de jag går med och dansa, inte ta hand om de som är fulla. Och det tänker jag heller inte göra. Jag ska inte behöva bli drabbad av att någon är dum och dricker för mycket. Såklart jag inte lämnar någon i sticket om det skulle vara allvarligt, men ni förstår vad jag menar. Jag vill inte förstöra min kropp och det har jag inte heller gjort genom alkohol eller rökning.

Jag blir väldigt ofta bjuden när jag är med någon som har alkohol, såklart är det inte lätt att veta det kan jag förstå. Dock finns det de som ändå frågar. Det kan vara en artighetsgrej men jag blir absolut inte sur om någon skulle strunta i att fråga. Jag vill inte bli bjuden, för att jag inte vill ha. Nu är det så att jag är så pass stark att jag inte tar emot om någon frågar men tänk om jag inte hade varit det. Det är inte snällt att "pracka" på något som någon inte vill ha. Jag vill att ni tänker på det, ni som gör så förstås. För det är inte kul att behöva säga nej ett antal gånger för att jag inte vill. Nu är det så att jag kan dricka mycket små mängder vid olika tillfällen men jag dricker mig aldrig full och aldrig på fest. Svårt att förklara, men om man får glögg eller cider med ytterst lite alkohol tackar jag inte nej, för det tycker jag om. Jag hoppas ni förstår vad jag menar, jag kan inte kalla mig nykterist men jag dricker inte mig berusad eller dricker något med mycket alkohol.

Så har jag det med alkohol, med rökning är jag dock mer bestämd. Rökning gör mig ingen nytta alls i mina ögon. Det förstör min kropp och min hälsa så jag ser verkligen inte någon anledning till att röka. Här är det ju självklart inte så att man blir bjuden som med alkohol. Alkohol är mer en vana, alla tror att alla dricker känns det som, med rökning är det lite mer 50-50. Men jag har aldrig stoppat en tänd cigarett i min mun och det tänker jag heller aldrig göra. Det är något jag står för och faktiskt stolt över att jag aldrig fallit för detta grupptryck. När jag var mindre blev jag kallad mes för jag inte ville ta ett bloss. De som sa de fick inte ett skit ut av det dock för jag stod på mig och sa nej ett antal gånger. Detta har jag alltid tänkt och det är en självklarhet för mig att inte röka och jag blir lite nyfiken på hur de som röker tänker när jag är så emot det. Det är inget jag kommer få svar på så jag får väl undra. Men om någon har ett bra svar på det får ni gärna skriva. För alla man frågar vet typ inte eller så säger de att det var coolt. Hur det nu kan vara det? Och de som röker tänker heller inte på hur det är att inte röka. Det är inte något jag tycker luktar gott eller vill andas in vilket många inte tänker på. Jag brukar hålla mig undan så gott det går och till de jag känner som röker, går jag bort en bit när ni gör det vet ni varför ;)

Nu vet ni detta, har ni frågor är det bara att ställa, de får vara anonyma :) Detta är iaf min inställning till alkohol och rökning!

Då gör jag ett nytt försök. Skrev precis på detta inlägg och helt plötsligt bara försvann det :O

Men iaf jag skriver om detta idag för att jag tyckte det var en passande dag.

Jag är extremt skoltrött och har mycket ångest över uppgifter jag måste göra. Jag hade gärna velat strunta i skolan och leva livet men så går det ju inte riktigt till eller hur? Man är där man är, jag har fem månader kvar eller vad det nu är och det ska man ju bara orka med. Varje dag i skolan måste jag säga tar emot, skolan är inte min grej, jag har faktiskt inte så lätt för skolan och måste kämpa för att fåå bra betyg, jag kan inte läsa en sida ur en bok och sedan kan jag allt som står där. Ibland kan jag läsa meningar 3-4 gånger utan att ens fatta vad jag läser. Detta är för att jag är helt omotiverad till det och det jag inte tycker är intressant stänger min hjärna av för.

Jag kan inte lyssna för länge för då kommer det till slut en spärr som gör att jag kan inte lyssna hur mycket jag än försöker. Det blir också svårt för mig för jag har stora krav på mig själv men extremt låga förväntningar (oftast). Jag hoppas på ett betyg men jag förväntar mig alltid få det sämsta. Jag har ett ganska knäppt mål eller vad man ska kalla det men jag har kämpat i ett år nu fär att på 100% närvaro i alla ämnen. haha visst är det väl knäppt? Och detta har krossats av en anledniong att jag var på en skolresa och en annan anledning att jag och en annan klasskompis var på möte på ett hotell för en skoluppgift.. Jag hade alltså kunnat gå på dom lektionerna och få mina 100% men nepp, inte Lisa, hon lyckas aldrig.

Allt som har med skolan just nu får mig att må blää, men jag ska kämpa och tåla denna hemska terminen tills slutet då, då är jag äntligen fri :) Ska bli så skönt.

Jag som tänkte när jag valde linje att handel är ju bra för där får 99% av eleverna som går ut jobb direkt. Kul att jag var den 1% som inte fick det -.- Jag om någon behöver det, jo faktiskt jag vågar säga så. Skälen tar jag itne här men de finns.

Nu kommer säkert någon tänka: "men sluta klaga titta du får gratis mat varje dag och det finns de som får betala för att gå i skolan" visst, vi är bortskämda på det, men det är inte maten jag klagar på utan uppgiften som får mig att gå under jorden när jag redan mår skit.

Så nu vet ni det. Lovar att det kommer mer positiva inlägg också, men detta är en sanning om mig. Men jag väntar och jag längtar!!

Puss på er