Halloween
Att vara smal med samhällets skönhetsideal del 2
I del 1 fick ni veta hur jag har det och lite hur min kropp fungerar. I denna delen ska jag skriva vad jag tycker om det!
Som ni kanske förstår vill jag inte vara så här smal. Jag har en målvikt eller basvikt som jag vill väga och om jag skulle gå upp något/några kilon över det skulle jag inte bli alls ledsen. Jag har varit i närheten av min målvikt och det var nog då jag mådde som bäst. Nu har jag hamnat i en lång svacka och har inte gått upp i vikt på ett bra tag.
Det finns säkert de som tänker att jag är konstig och ska vara glad för att jag är smal. Visst jag är väl glad för att det är så man tydligen ska se ut enligt samhället. Men det är inte så jag vill se ut. Jag är så sjukt trött på alla tv-program om hur man går ner i vikt och tidningsartiklar om bantningsknep och allt man kan tänka sig som ska hjälpa de överviktiga att gå ner i vikt. Dock ser man aldrig annonser och tv program om smala, och hur man går upp i vikt. Jag vet ett program där det är två barn, en av de är överviktig och en av de är underviktig. Har bara sett det någon gång men jag tror de ska byta dieter för en speciell tid och sedan se resultatet från det. Men är det verkligen hälsosamt?? Nej. Jag vill ha ett ärligt program med underviktiga som lär sig gå upp i vikt på ett hälsosamt sätt.
Jag har nu suttit ett bra tag och kollar på "i used to be fat" och hela tiden tänkt att ett sådant program vill jag se fast med en smal.
Varför är det sådan tabu att vara överviktig och inte underviktig. Det kan vara minst lika ohälsosamt. Jag tycker alla ska kunna se ut som de är skapta för. Vissa blir inte supersmala och vissa kan inte bli tjocka.
Jag är en av de som iaf just nu inte kan bli tjock, och i och med att jag inte blir pressad på samma sätt av samhället som överviktiga mår jag inte lika dåligt av det när jag ändå kan få kompilmanger för det. Dock tar jag det inte alltid som det. Hade någon dock sagt att jag ser hälsosam ut hade jag blivit glad. Jag ser på tjejer med fina kurvor och blir avundssjuk, jag vill också ha det, inte bara ben som sticker ut. För jag har mycket ben som syns väl, på mig är det inte snyggt och det är absolut inte skönt haha.
Om någon tar illa upp av det jag skriver vill jag att ni ska veta att detta är endast en åsikt jag har om mig själv sedan vad ni tycker om era kroppar och vill se ut har inte jag med att göra. Jag vill bara förmedla att man ska inte behöva vilja vara smal bara för att samhället tycker det är fint utan Jag tycker alla ska se hälsosamma ut. Jag ser inte hälsosam ut, och speciellt inte nu, jag har knappt några muskler och jag själv tycker jag ser väldigt svag ut. Men jag vet hur jag vill se ut, och detta stämmer inte överrens med alla dessa modellkroppar som ska vara smala och långa.
Se hälsosamma ut, vikten och längden spelar ingen roll. Är man glad och tror på sig själv kommer man må mycket bättre. Strunta i samhällets skönhetsideal, gör ditt eget och lyssna på din kropp och kom överrens med den.
Det låter säkert helknäppt men alla kroppar är inte skapta att se ut hur som helst och detta ska inte sätta stopp för er lycka. Var nöjd med den nu är och vad din kropp är skapt för.
Reklamavbrott

Att vara smal med samhällets skönhetsideal del 1
När jag varit sjuk och inte tränat har jag inte heller varit speciellt sugen på mat. Och det tillsammans gör att jag hamnar i en ond cirkel. Jag vet exakt vad som krävs av mig för att gå upp i vikt. jag känner min kropp utan och innan, men för att göra detta krävs det noga planering och mycket tid. Där kommer tiden igen.
Det jag måste göra för att gå upp i vikt är: Träna minst 3 dagar i veckan, helst fler. Äta ordentligt och vid regelbundna tider dvs. äta var trejde timme. Sedan måste jag sova 8 timmar varje natt för att orka med att träna. Att träna och sova är för mig inget problem. Dock har jag jättesvårt att få in maten på regelbundna tider då jag anpassar mig efter andra, jag skulle kunna ställa mig och laga mat själv men det känns onödigt då mamma ändå gör mat. Och så ´har jag ju aktiviteter som också gör det lite svårare.
Som det ser ut nu är jag inte motiverad eller har orken till att antränga mig tillräckligt för att klara av detta och jag accepterar hur jag ser ut för tillfället för jag vet att jag kommer orka snart. Jag kommer ta tag i det, jag väntar bara på rätt tillfälle :)
Detta var egentligen bara lite förkunskap om mig så att ni ska kunna förstå hur jag har det och hur jag tänker gällande min kropp. I del 2 kommer ni kunna läsa om vad jag tycker om hur andra ser på mig och andra som är smala.
Del 2 kommer när den kommer så håll utkik ;) Lovar att det inte tar för lång tid :)
